Ornö Runt ombord NF SWE 245 Duga

I år hade jag lockat med papsen till Ornö Runt. Han är en riktig sjöbjörn av den gamla skolan, om än 77 år är han still going strong och seglar en Conqubin 38 med den äran. Den vana av NF han inte har tas igen med råge på ren rutin och erfarenhet från barnsbenen. Men jag räknade ändå med att få gasta för 2 eller 3 ombord och att papsen koncentrerade sig på att segla båten.

Målsättningen var väl inte helt väl uttalad oss emellan, men jag tänkte att vi skall försöka ha kul, ta oss runt i god ordning och om möjligt placera oss i klassen. Förra årets upplaga av NF Race var kappseglingspremiär med NF SWE 245 och jag har ambition att det skall bli mer av den varan. För min del ser jag numer fram mot tillfällen att segla min båt mot andra NF då jag oftast harvat omkring solo på fjärdarna tidigare under åren.

Starten

Nåväl, inför start tog vi ensmärken och tajmade startlinjen ett par gånger för att kunna skära linjen i full sprutt. Vi lyckades klocka skotten för starterna innan och allt var upplagt så 1 minut och 40 sekunder i fri vind i lä om de andra NFarna var det nu dags… Vi vände upp mot startlinjen och skotade hem – PANG – där stack schacklet till storskotet. Fan!

Det blev en stressad snabbfix med en kort tamp – sedan kunde vi komma iväg. Dock sist i fältet. Typiskt.

Första kryssen norrut

Första sträckan i Ornöströmmen norrut blev i stora delar en sträckbog mot Ornölandet. I sundet vred det mot litet och båtarna framför började slå korta styrbordsslag som vi babordsbåtar måste hantera. Roligt nog så klättrade vi en eller ett par placeringar i sundet i de vindskiften och byar som kom.

Efter Håkangrund blev det mer fri vind och sträckbog mot rundningen vid L Lökholmen längst norrut i banan. Jag såg på lätt frustrerad då Papsen passade på att i lugn och ro sleva i sig en RisiFrutti och en macka medan jag styrde med foten och snabbt hällde i mig ett par drickyoghurt. Med ålderns rätt…

Undanvind

Ola i SWE 205 hade ju dragit iväg som ett skott och var ohotad redan nu. Däremot hade vi häng på både Magnus i SWE 353 och Jonas i SWE 291 och rundade strax bakom dem ungefär tillsammans med Claes i SWE 212.

Sättningen gick finfint och i frisk nordanvind drog alla på bra. Det är ju en alldeles särskild syn med så många spinnakerbåtar på rad.

På ostsidan Ornö skilde vägvalen lika mycket som det fanns båtar. Svårt att säga om någon väg var mer fördelaktig eller ej. Ola i SWE 205 gick mot Ornölandet västerut och både Magnus i SWE 353 och Jonas i SWE 291 drog mer mot ost. Vi sällskapade en stund med Claes i SWE 212 någonstans i mitten varefter båtarna skildes åt. Sedermera valde vi den kortaste vägen rakt fram där Magnus som återvänt från sitt vänsterspår också hamnat. Ett tag låg vi med knappa metern tillgodo bakom Magnus i Sarita och stressade på.

Vid rundningen utanför Österbåden och Kulbäling hade Magnus i SWE 353 dragit ifrån en smula och Jonas i SWE 291 var efter oss. Då låg vi trea!

Ute på N Mysingen ökade vinden på och frågan om när det var läge att ta ner blev aktuell. Vi bestämde att köra spinnare så långt som vi kunde få den att stå och inte slicka Ornölandet uppe i lovart. Något som skulle straffa sig.

Lite senare och efter någon broach eller två såg vi att spinnakerfallet på SWE 353 hade gått och han fick hissa focken och kunde då ta höjd. Vi gick inte fortare med spinnare så vi bestämde att ta ned spinnaren och hissa focken vi också.

Sista kryssen i mål

Uppe i lovart hade Jonas i SWE 291 och kanske var det Claes i SWE 212 som tagit ner tidigare och låg därför långt upp i lovart närmare S Ornö. Tusan också, vi hade tappat till dem och var nu fyra eller femma.

Nästa misstag vi gjorde var att fortsätta västerut bort från Ornölandet, vi trodde det var mer vind där. Istället kunde de som hängde mer österut under Ornö utnyttja vindvrid över land och ta mer höjd. Jonas i SWE 291 kunde därför passera oss och vi siktade istället in oss på att komma ikapp Magnus i SWE 353. De andra NF kunde vi hålla bakom oss.

Vi kunde skönja bättre båtfart och bättre höjd jämfört med Magnus, men det kan lika gärna varit att vi vann vindvriden som kom. Hursomhaver passerade vi Magnus och började också ta oss mer ostvart mot Ornölandet i ett försök att utnyttja vindvriden där under land och kanske komma ikapp Jonas. Nu låg vi som trea igen efter Ola och Jonas. Storskotslagningen släppte igen, men nu gick det att fixa snabbt när vi hade övat. Korkat nog så släppte vi här bevakningen på Magnus i sin Sarita. Mitt fel. Papsen tyckte tvärsom, men jag fick för mig att vi hade en chans – det gick ju så bra!

Vi höll Magnus bakom oss och började så smått knapra in avståndet till Jonas i SWE 291. Han gick ost om Skalkaren och kunde hålla rejält hög kurs på sitt styrbordsben ut mot mitten i ett vrid, nästan rakt N som det såg ut. Vi jagade efter men då… Vinden dojjade ur totalt och vi låg där och guppade lite chockade. Framför oss i lä kunde vi se Magnus i SWE 353 och andra båtar komma ångande för babord i ett massivt vrid mot ost. Slå! ropade papsen, men då var det lite för sent. Magnus rullade över oss och vi hamnade väl långt ner mot Ornölandet mot styrbord. Vi fick göra ett extra slag för att nå mållinjen och gick i mål som fyra efter Ola, Jonas och Magnus. Lite surt just då.

After Sail

Senare bjöd Ola storsint på rostbiffwrap och pastakorv med vin innan prisutdelningen. Där bjöds det senare på vin och allmänt glatt mingel bland seglarna. Jag fick chans att bonda litet med Roger Hellström som hade seglat ner med sin NF SWE 359 Magda från Uppsala. En rejält fin NF som Roger tar föredömligt väl hand om. Himla kul!

Sammanfattningsvis

Roligt var att NF SWE 245 har farten och höjden med jämförbara NF. Ola står i en klass för sig med kunskap, rutin och mer optimerad båt. Hans medelfart på hela tre tiondelars knop mer än oss andra talar för sig själv.

Papsen och jag klarade båten väl även om jag inte tackat nej till ett par extra händer vid manövrarna. Lite lustigt var det ändå emellanåt med lätt hörselskadad ombord;

–       Nu kommer det en by!

–       Va?

–       Det kommer VIND!

–       Vad snackar du om?

–       DET KOMMER EN BYYY!

–       Skrik inte åt mig!

Men på det hela taget riktigt roligt. Särskilt kul att segla med papsen som inte heller hade kappat på många år. Plats 4 av 7 båtar i klassen med sniff på både 2:a och 3:a samt plats 39 av 230 totalt ser jag som godkänt. Mer sånt!