Dubbelt NF i topp på Muskö Runt 2021

Planen för S245 Duga var egentligen att segla Kolfiberrodret i år. Men när mailet kom från seglingsledaren Calle Sagner som annonserade Muskö Runt samma helg var valet enkelt. Klart att vi skulle försöka försvara förra årets seger, papsen och jag.

Film från förra årets Muskö Runt som vi också spikade. Tyvärr ingen film i år då prognosen innhöll skitväder så kameran fick förbli ouppackad.

Dessutom var det rätt skönt att slippa transportseglingen till och från Kolfiberrodret om jag ska vara ärlig. Jag har ju båten liggandes på Muskö och bara är ett par timmar från tävlingsstart. Muskö Runt är trevligt och välordnat av ett engagerat gäng.

Prognosen lovade SV-västliga vindar 3-5 m/s med byvindar uppemot 7 till en början och sedan lite ökande och vridande på nord. Banan seglas medsols runt Muskö med start och mål vid Västerhaninge Båtsällskap vid Östnora. Planen blev därför spinnakerstart någonstans på linjen med målet att vara fria från andra båtar. Arbetsfördelningen är som vanligt att Papsen, nu 85 år ung, tar styråran och jag gör allt annat😬

Bland de ca 20 båtarna på linjen fanns Jonas Edwinsson (NF S291 Agnes) som var med och tampades. Superkul! Det blir en helt annan
känsla när man seglar mot en båt av samma klass och kaliber. Jonas var mitt uppe i renovering av inredningen och hade helt blåst ut innanmätet för att inte skita ner när han mattar alla ytor inför nylackering. Vi skämtade litet om att där kan proffsen se sig passerade i sin iver att lätta båtarna av Jonas som inte bara rensar ut båten utan t.om. slipar bort lacken för att vinna några gram😂

Starten

Vi kom iväg hyfsat efter en Dufour 34 och en Drake. Båda dessa båtarna seglades med full besättning och spinnaker. Vi klarade en första gipp ner mot Märsgarn hyfsat och kunde då se att Jonas i S291 var efter oss i starten. Han berättade senare att de totalt missat tiden och startade uselt (hans egna ord). Men väl iväg hade de fått upp spinnen och blåste på bra i den goda vinden.

Timglas, straff och spinnker i vattnet

Vindarna växlade lite i både styrka och riktning då det blåste från väst över land. Vi korsade Horsfjärden i ett nafs och nästa gipp var vid St Stenholmen N Vitsgarn. Naturligtvis trasslade vi till det och spinnen snurrade sig runt förstaget. Helsickes helsicke! Det tog säkert 5-10 min att reda ut och vi var tvungna att mer nordlig kurs med vinden än önskat. Dufouren ångade på uppe i lovart och Jonas och även Calle i sin OE36:a passade på att passera när vi trasslade. Nu var det tre båtar framför oss. Jonas fick själv lite trubbel då det var en brant kurs för spinnaker ostvart mot N Muskö och han broachade ett par gånger. Sent omsider redde vi ut timglaset och satte ny fart. Dock lyckades vi inte hålla så hög kurs som önskat och seglade innanför några gula bojar (markerar begräsningslinjer för avmagnetiseringsbanan på Äggskäret). Mer om detta senare. Men inte nog med det, när vi kommit en bit på väg på rätt kurs så PANG, släppte softschacklet i spinnakergajen så spinnakern försvann fladdrandes ut i lä bakom storen. Snabbt som 17 upp med focken och bärga spinnaker som lyckades toucha vattnet. Jag var vid detta laget rätt slut som artist. Puh!

Kryss söderut på Mysingen

Vid N Muskö hade vi Duforen först följt av Jonas en bra bit framför oss och därefter kom vi ungefär jämsides med OE36:an och Draken i en liten klunga. Vi har fortfarande en chans! Kryssen söderut på Mysingen började med ett styrbordsben i västliga, växlande svaga och vridiga vindar då de blåste över land, bland annat höga ön med Älvsnabbsmonumentet. Lätt enerverande segling i stampiga vågor segade vi oss framåt. OE36 kunde få mer tryck genom vågorna tack vare sin genua och vikt och lite lägre kurs och drog iväg i lä om oss. Draken seglades kompetent och kunde inte räknas bort. Även en Sweden Yachts 340 med sin stora genua kunde gasa bättre i vågorna än de båda NF och närmade sig akterifrån.
Efter Älsvnabben bröt vi oss loss och tog ett barbordsslag inåt land. Därefter blev det några slag mot rundningen av Lacka. Väl vid Lacka hade vi kommit ikapp NF S291 och OE36:an en hel del. Draken och Sweden Yachts var bakom. Bra kryssat av papsen i vindskiften!

Medvind igen. Eller nja…

Vid rundningen av Lacka och Alice Babs stuga (ja, det sägs så) vid infarten i Skramsö Sund hade vi seglat hälften av racet. Nu var det medåka igen och där brukar ju NF glänsa. Skramsö Sund är omgärdat av höga öar och det brukar kunna vara rena häxkitteln där inne vindmässigt. Så även denna gång. En pust bakifrån och nästa från vänster. Ytterligare en bakifrån, men med gipp. Sedan en rakt i nosen och… ja, ni förstår. Glädjande (för oss😊) såg vi att Duforen som lett stort hela racet hade tvärnitat i sundet. Kontakt igen! Vi drev sakta norrut i glatt sällskap med OE36:an och Jonas i S291 i sundet. Det var nu som seglingsledaren Calle Sagner i OE36:an gjorde oss uppmärksamma på regelbrottet borta vid Äggskäret då vi sneddade innanför en av gula bojarna (inte tillåtet på Muskö Runt). Jag frågade och han meddelade klartecken att det var ok att göra en 360 graders piruett någon gång innan mål för att rentvå oss från skuld.

Äntligen vind

Så snart vi kommit ur Skramsö sund kom det vind igen. Den hade vridit en aning på nord så nu var det dags att ta fram hemliga vapnet, årets nyinköp, den nya lilla platta spinnakern (läs mer om tankarna kring den här). Nu var OE36:an en kort bit bakom oss och Jonas fortsatt framför och satte också sin spinnaker. Till en början var det vridigt och växlande på Mälbyfjärden men efter Brogaholmen på södra Hårsfjärden mer stadig vind. Jonas kunde inte hålla sin spinnaker uppe pga för brant kurs och tog ner. Vi kunde då gasa ifrån de båda med ett par knops bättre fart. Såå nöjd med nyinköpet. En spinnaker som dubblerar som ett code-segel! Blev nog skillnaden mellan etta eller tvåa den här gången.

Målrakan

Vi rundade Långgarns N udde och gjorde exemplarisk nedtagning där vi fick upp focken och kunde peela spinnakern bakom denna. Vi bestämde att fortsätta på mer nordlig kurs i hopp om mer fri vind och bättre fart istället för att kära Långgarn och Storholmen som ledde mer rakt mot mål men kunde ge vindskugga tänkte vi. Nu hade det blåst upp ganska bra och byarna nådde kanske 10m/s som mest. Efter ett tag var vi tvungna att hålla väldigt låg kurs och runda ett par små skär vilket ledde till nästa klump i halsen. Vinden vred så vi fick halvvind och vi tänkte nu var loppet kört och att Jonas och Calle skulle kunna höjda förbi oss rakt mot mål.

Men efter ett styrbodsslag efter Skallbaken såg vi att kommer klara dem båda där de låg på sin babordsbog. Yes! OE36 hade i den starkare vinden blåst förbi Jonas och när vi kommit upp framför dem gjorde vi vår 360 gradare för att klara ut vårt straff. Sedan var det bara att gasa i mål för babords halsar med OE36:an någon minut efter och Jonas i mål ytterligare några minuter bakom dem. Som tvåa över linjen efter Duforen var det ganska säkert att vi hade segern i hamn på omräknad tid. Kul!